onsdag 1 mars 2017

Raimo Jakolas inlägg 7 februari 2017 (av Per Blomquist, gästskribent)

Raimo Jakola har skrivit ett nytt inlägg om den svenska försvarspolitiken. Han framhåller det viktigaste först - i händelse av väpnad konflikt i Östersjöområdet "söker parterna förekomma
varandra".  Tidsfaktorn nämns samtidigt med vårt militärstrategiskt viktiga markterritorium. Tid och rum i Huvudoperationen får läsaren reflektera över, menar Raimo.

Alla intresserade läsare vet att kampen om luftrummet är en viktig faktor vid invasion av ett försvarat mark- eller sjöterritorium. Ja, så fort luftrummet berörs i kampen mellan avskräckningsmakterna är sannolikt också kärnvapen aktuella. Raimo har tidigare framfört att kampen om luftrummet avgörs med avancerade flygstridskrafter och inte minst med robotar på höga höjder. Den kan avgöras ovan småstaten Sveriges markterritorium (se luftförsvarsutredning LFU 2040).

Jakola tar raskt tag i militärstrategiska/operativa faktorer som småstaten måste ägna uppmärksamhet åt. Överraskning är en vägledande faktor, menar han. Och den oreflekterade debatten om ensidigt krig mellan Ryssland och Sverige gäller inte, menar och stödjer Raimo. Sverige centralt beläget i Norden med avgörande militärstrategisk betydelse för Europa är avgörande i en svensk försvarspolitisk analys.

En småstats ekonomi är helt otillräcklig för att möta stormakter i duell med kvalificerade anfallsstridskrafter, visar Raimo. På ett obegripligt sätt har tidigare regering blandat in fredlig politik, diplomati, ekonomi, miljö mm i svensk säkerhetspolitik därför att Sverige ingår i EU. Oreflekterat och faktiskt naivt. Det är aningslöst att inte radikalt skilja på fred och krig!

I försvarspolitiken ska lika självklart som i säkerhetspolitiken i övrig innebörden klargöras. Vårt viktiga markterritorium, försvarat över hela vår vidsträckta yta, som Jakola anger ska tydligt deklareras politiskt och diplomatiskt. Alla Sveriges kringliggande parter har militär nytta av vårt försvarade markterritorium. Detta gäller inte minst Ryssland i förhållande till huvudantagonisten USA/Nato. Den som angriper Sverige ska veta:

Att angriparen gör tidsförluster. Tid är viktigt i modern krigföring!

Att angriparen till antal binder stridskrafter för skydd i flanker, i rygg, för transporter mm. Binda stridskrafter i sekundära riktningar vill inte ens en överlägsen stormakt.

Den som anfaller ett militärstrategiskt viktigt område som det svenska måste räkna med att alla andra parter som har militärt intresse av Sveriges markterritorium kommer att ingripa med olika medel på Sveriges sida. Detta kan ge angriparen allvarliga förluster.

Politiker, diplomater, militärer i och utanför Försvarsberedningen har mycket att förklara för medborgare och journalister. Men journalister är så uppbundna av gamla fördomar, till exempel Mikael Holmström, tidigare i SvD och nu i DN. Men han är inte ensam!

Tid, bindningar och förluster är krigsavhållande faktorer som indirekt ger militär styrka för Sverige och till omgivande parter.

För att förstå tiden framåt i säkerhetspolitiken måste man avläsa den bakåt! Läs f d generallöjtnant Carl Björemans böcker, inte minst den senaste: "Var vi redo?"

Raka besked

"Vi måste alltid klara ett väpnat angrepp", framför ÖB i faktaruta i SvD 28/2. Detta är ren lögn. Om inte får ÖB förklara vad han menar med "klara" ett väpnat angrepp och därefter förklara hur vår strid ska se ut, med svar på frågorna: När? Var? Hur? Sverige lever på en försvarspolitisk lögn. Denna lögn har ledande politiker och militärer försvarat sedan VK II.

1)  Sverige har ett militärstrategiskt markterritorium som kan bli avgörande viktigt för alla Sveriges kringliggande parter i händelse av krig i västra Europa!
2)  Viktigast är vårt markterritorium för Europa, USA/Nato och Ryssland.
3)  Militär styrka för att kunna inleda ett krig i dag har USA/Nato och Ryssland.
4)  Endast USA/Nato är rustade idag för att kunna både inleda och avsluta ett storkrig, men osagt till vilka förluster. Förluster i mycket vid bemärkelse.
5)  Ryssland kan idag inleda ett krig och möjligen tro sig om att kriget slutar som Ryssland planerat, dvs attUSA inte håller fast vid sin planering att gå i krig för allierade stater.
6)  Innehåller planeringen vad USA/Nato har proklamerat slutar idag ett ryskt angrepp i rysk katastrof! Självmord gillar inte ens Putin, menar jag i detta sammanhang.
7) Politiker och främst diplomater framför att krig idag är osannolikt. Det är en ovanligt dum slutsats för att komma från så intellektuellt skolade personer. Hade de rätt hade vi inga rustningar.
8)  I min profession undvek jag två begrepp, "fienden" och "sannolikt". Båda begreppen för att undvika mental låsning. Vanlig bland militärer. Vi talade i Västsverige om möjligheter både för att krig kunde utbryta och att detta krig kunde inledas från många olika håll. Därefter kom nödvändigheten att bedöma möjligheternas sannolikheter. Då var inte ett ryskt anfall på Gotland högt prioriterat!
9)  Min förhoppning är att Raimo får ytterligare framgång i sina insändare och att kloka bloggare fortsätter. Vår demokrati är ur led. I Sverige har vi lev på en försvarspolitisk lögn sedan VK II.
10)  Raimo pläderar för den försvarspolitiska sanning, som Sverige borde ha haft sedan VK II och som dåvarande ÖB, Helge Jung pläderade för, nämligen dvs ett defensivt försvar av vårt markterritorium. Det är ett verkligt krigsavhållande försvar, främst mot Ryssland, om vårt försvar organiseras trovärdigt och att vår säkerhetspolitik bekantgörs trovärdigt.

Jag slutar med två öppna frågor, som det heter. Om nu Sverige försvaras som Raimo vill och spänningen mellan USA/Nato och Ryssland ökar till nivån att båda sidor inser att krig kommer att utlösas trots svenska politikers och diplomaters utsago. Vem utlöser då kriget först, USA/Nato eller Ryssland? Några motiv för att utlösa kriget är alltid välgörande för tankegymnastiken.

2017-03-01

Per Blomquist
Ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien

____________________________________________________________________
Kommentar; 
Per Blomquist är PA överste av första graden
Jag instämmer helt i hans rekommendation om inköp/läsning av PA generallöjtnant 
Carl Björemans bok: "Var vi redo?". Kanske hans bästa bok?

Per Sjöswärd

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar