Är Sveriges beredskap god?

När man frågar sig vad vi lärt oss av historien blir svaret tyvärr att vi helt enkelt inte har lärt oss ett skvatt av historien. Gamla missbedömningar och önskedrömmar blir lätt som nya, eventuellt kanske med annan text i rubriken.


Den materiella upprustning som skedde i Nazityskland under åren 1934 - 1939 saknar troligtvis motsvarighet i världshistorien. Överenskommelser och fredsavtal var bara bokstäver på papper och överträddes utan att någon tycktes reagera. Den vördnadsfulla respekten för nazisternas makt (läs: fjäsket)  gjorde att invändningar och protester uteblev, och de få som hade avvikande uppfattning blev mer eller mindre idiotförklarade. Nazitysklands militära upprustning och övriga krigsförberedelser kostade givetvis enorma summor och för att kunna finansiera allt detta ökade Nazityskland sin statsskuld. Västvärlden finansierade alltså i praktiken det erövringskrig som skulle visa sig mer än fruktansvärt för långivarna och befolkningen i deras länder.

Ingen tycks vilja lägga märke till hur Ryssland mer eller mindre betraktar Östersjön som sitt privata inhav och hur massförstörelsevapen i form av bl.a. markrobotsystem  tillförs dess enklav Kaliningrad, före detta Königsberg i det tidigare tyska Ostpreussen. I stället för den stora ubåtsflotta och övriga ytstridsfartyg Nazityskland producerade har Rysslands krigsmakt nu sina mycket effektiva Iskander-robotar som, grupperade i Kaliningrad, kan slå ut större delen av Sveriges spillror av sitt tidigare försvar. Utöver de missiler som kan avfyras från Kaliningrad kan robotar avlossade från flygplan över norra Östersjön nå mål i Sverige söder om linjen Göteborg - Sundsvall.

Den ryska krigsmaktens upprustning och koncentration av vapensystem för anfallskrig  kostar givetvis stora summor pengar. De ryska leveranserna av gas och olja till Europa ger intäkter som kan finansiera ett kommande ryskt anfallskrig. Precis som i fallet med Nazityskland kan västvärlden komma att bekosta sin egen militära undergång.

För att skydda eget territorium mot angrepp har Ryssland tidigare avkrävt sina grannländer avträdelser av strategiskt viktiga landområden, och dessa nybildade kantzoner skulle kunna skydda Rysslands eget territorium från angrepp. Det sovjetiska angreppet på Finland 1939 kom till följd av att Finland vägrade efterkomma sovjetiska krav. Antalet länder som solidariskt ingrep militärt för att bistå Finland var som bekant = noll.

Skulle Sverige bli föremål för ryska krav på baser på Gotland och kanske delar av fastlandet, under förevändning att Ryssland måste kunna skydda sina gasledningar, kommer Sverige att stå lika ensamt som Finland gjorde 1939. Nato kan vi glömma, så länge våra rödgröna partier motsätter sig fullvärdigt svenskt Nato-medlemskap. I bästa fall kan det så kallade världssamfundet FN utfärda en resolution som antingen fälls av den idiotiska vetorätten, byggd på Moment 22-principen, eller inte ens beaktas. Sverige är utlämnat till att försöka klara sig självt.

Det är alltså hög tid för Sveriges politiker att sluta köra ned sina huvuden i sanden.

Rimforsa den 30 november 2016
Per Sjöswärd ©
Journalist och författare