Det officiella sättet att förklara värnpliktsutbildningens försvinnande går ut på att det togs riksdagsbeslut år 2009 om att lägga den allmänna värnplikten "i malpåse" under fredstid. Beslutet fattades med endast 3 rösters övervikt. Svenska folket fick inte ens möjlighet att säga sin mening i en folkomröstning. Riksdagsbeslutet trädde i kraft år 2010.
En god vän (tidigare regementsofficer) har från Försvarsmakten fått nedanstående siffror över antal värnpliktiga som genomfört grundutbildning:
År Antal
1950 c:a 45 000
1960 c:a 50 000
1970 50 508
1975 52 295
1980 50 980
1986 45 572
1990 41 349 Försök med korttidsutbildning. "Utbildningsreserven" införs.
2000 16 978
2005 9 225
2008 7 908
2010 1 644
Min gode vän hävdar att den allmänna värnplikten började försvinna redan efter år 1990. Jag instämmer helt.
I och med att regementen = utbildningsplattformar nedlagts måste rimligtvis antalet värnpliktiga som kunnat få utbildning ha minskat på grund av platsbrist. Ännu värre: kunniga utbildare, officerare, underofficerare och stamanställda underbefäl har slutat och avgångarna är inte ersatta. Med andra ord: de erfarna och kunniga "trupparna" är borta. "Lärarlösa lektioner" är absolut inte att tänka på vid soldatutbildning. Förutom brist på plats och utbildare har kurant materiel skänkts eller slumpats bort. De över landet utspridda mobiliseringsförråden är avvecklade och ersatta med "alla-ägg-i-en-korg"-arsenaler. Siffernissarnas seger över förnuft och verklighet.
I och med att årskullar värnpliktiga inte utbildats har vi tappat den viktiga kontinuiteten. Ingen verkar ha insett vikten av att fylla på leden i med de naturliga avgångarna. Avsaknaden av repetitionsutbildningar har också bidragit till urholkning och utarmning av kompetens och värnkraft. Överskådlig redovisning av faktiska behov, nyrekrytering och avgångar har man inte vågat presentera.
Värnpliktsorganisationen skulle aldrig ha fått avskaffas innan yrkesförsvaret blivit fullt rekryterat, utbildat, organiserat och krigsplacerat! Att något allvarligt skulle kunna hända i glappet mellan de olika organisationsformerna tycks aldrig ha föresvävat vare sig siffernissar eller makthavare. Berlinmuren var ju borta!!! Och hotbild saknades ju. ("Tänkte inte på det").
Det har hymlats i all oändlighet om vikten av att behålla luftherraväldet. En alltför stor del av försvarsbudgeten togs i anspråk för JAS Gripen-programmet. Ett så stort projekt som framtagning av ett modernt stridsflygplan borde ha finansierats separat och inte fått inkräkta på driftsbudgeten! Det viktiga luftherraväldet framhölls ofta, men utan markstridskrafter och luftvärn kunde flygfälten antingen ha förstörts genom robotangrepp eller ockuperats av fientliga luftlandsatta förband. Sådant sker snabbt numera. Var skulle återvändande stridsflygplan då landa?
Försvaret blev budgetregulator i stället för att på ett vettigt sätt få svara för skyddet av medborgarnas liv och egendom. Det har i åratal stötts och blötts om "vård, skola och omsorg", men för att sådana verksamheter ska kunna bedrivas måste vi ha ett nationellt försvar som effektivt avskräcker från angrepp. Lättsinne, fantasier, önsketänkande och okunskap (läs: dumhet) har styrt resurstilldelningen till försvaret. Skulle ett företag inom näringslivet ha skötts på samma sätt hade de ansvariga inte blivit avskedade. De hade närmast spolats ut genom avloppet.
Svenska folket har sig självt att skylla genom att inte ställa krav på beslutsfattarnas kompetens och erfarenhet. Det måste till betydligt mer för att kunna bli vald till riksdagsman än att:
vara svensk medborgare
någon gång ha varit bosatt i Sverige
senast på valdagen fylla 18 år
Förr talades det också om "erfarne, kunnige och allmänt aktade" personer. 18-åringar torde knappast kunna uppfylla sådana krav.
Rimforsa den 12 maj 2017
Per Sjöswärd ©
Journalist och författare
