Detta fick den svenska militära ledningen att begära instruktioner uppifrån och ärendet hamnade hos överbefälhavaren som vände sig till statsministern. Statsministerns order till ÖB innefattade två ord. "Håll gränsen!" En modern variation av generalen Sandels order till ensamme soldaten Sven Dufva som slogs mot anfallande ryska soldater vid Virta bro och som löd: "Släpp ingen djävul över bron!"
I klartext innebar statsministerns order "Klart skepp" för Flottan. Gränsövergång skulle mötas med vapenmakt och vad detta i sin tur skulle leda till går bara att spekulera över. Neutrala och alliansfria Sverige riskerade att få strida mot stormakten Sovjetunionen. I likhet med vad som hände Finland år 1939 kunde vi inte vänta oss någon militär hjälp utifrån. En dussinpolitiker hade aldrig vågat ge en sådan order. Till sådant krävs en statsman. Vi hade tur. Sveriges statsminister, tillika statsmannen hette då Thorbjörn Fälldin.
Vid den tiden var jag adjutant vid Lidingö Hemvärn, och Mats, ett av befälen, visade sig ha gamla goda kontakter med den överste som vid det sovjetiska "flottbesöket" var chef för KA2, kustartilleriregementet i Karlskrona. Mats arrangerade några månader senare en berättarkväll där översten, inför detta slutna sällskap kunde berätta sådant som inte stått att läsa i filtrerad svensk press. Samlingslokalen i hemvärnsgården var fullsatt och vi fick bland annat höra hur ryssarnas politiske officer stått på ubåtens kommandobrygga och riktat sitt automatvapen mot FOA:s tekniker när de mätte strålningen utanför ubåtens förskepp.Ubåt S-363, av Nato kallad U-137 och klassad "Whiskey", stod så hårt på en sandbank att hon behövde bogserbåt för att komma loss.
Plötsligt en dag lösgjorde sig en fregatt och en högsjöbogserare från den sovjetiska eskadern och stävade över gränsen, in på svenskt vatten med kurs mot sin grundstötta ubåt. Ett rörligt kustartilleribatteri med 12 cm-pjäser låg i position och begärde eldtillstånd. Begäran om detta gick blixtsnabbt hela tjänstevägen, för att slutligen hamna i statsminister Fälldins telefonlur. Som kapten i reserven vid I 21, Kungl. Västernorrlands regemente, behövde denne ingen långbänk för att få läget förklarat, och Fälldins order löd: ""Elda på med vad ni har, pojkar!"
Från artilleripjäserna gafflades en kalibreringssalva ut för att få fram rätta avståndet i längd. Projektilerna exploderade med stora vattenkaskader vid sidan av de sovjetiska fartygen, rätt i längd. En nästa salva skulle också ha blivit rätt i sida. Ryssarna märkte att det var skarp ammunition samt att den svenska spaningsradarn var avstängd och stridsledningsradarn påslagen. De sovjetiska fartygen tvärvände och gick med högsta fart därifrån, passerade gränsen och anslöt sig till sina landsmän på internationellt vatten. Allt detta utspelades inför en samlad världspress och många militära observatörer. Så långt översten...
I slutet av det sovjetiska "flottbesöket" redovisades vad FOA-teknikerna kommit fram till, ubåten hade kärnvapen ombord och statsministern skulle tala i radio. Den kvällen arbetade jag över, var ensam på kontoret och slog på radion för att lyssna till vad Thorbjörn Fälldin hade att säga. Som vanligt inget hymlande, utan på ren och klar svenska klargjorde statsministern att den kränkande ubåten "med till visshet gränsande sannolikhet" var bestyckad med kärnvapen. Att gå in i ett neutralt och alliansfritt land med kärnstridsspetsladdade torpeder... Häpnadsväckande!
Jag gick i taket av komprimerad ilska. Åtminstone ett protestbrev från en svensk medborgare måste UD bara få, att registrera och diarieföra. Jag satte ett papper i en skrivmaskin, skrev ihop ett skarpt brev och kunde posta det före kl 2200, så att man på UD hade brevet påföljande dag, Några dagar senare fick jag ett personligt brev från utrikesminister Ola Ullsten, vari denne bekräftade att intrånget på svenskt vatten varit avsiktligt och att man avsänt en protestnot till Sovjetunionens ambassad. Kopia av noten bifogades.
Två år senare var det dags igen. Kränkande ubåtar på Hårsfjärden i Stockholms södra skärgård. Men dessa fick fri lejd ut på fritt vatten. En bekant hade en släkting som tjänstgjort ombord på en av Marinens helikoptrar. Därifrån hade man sett grå skuggor i vattnet när ubåtarna passerade ut över den aktiverade minslingan utan att någon mina löstes ut. Inga sjunkbomber fick fällas från helikoptrarna.
Order uppifrån. Men då hette inte statsministern Thorbjörn Fälldin.
Hade det bara varit fråga om Thorbjörn Fälldin skulle jag ha varit hur mycket Centerpartist som helst.
Fälldin var landsbygdens verklige försvarsadvokat. Det finns fortfarande inget parti som har ens tillstymmelsen av kunskap om jord- och skogsbruk, förutsättningar för glesbygden samt Sveriges förmåga till självförsörjning via kunniga och strävsamma bönder som just Centerpartiet. Tyvärr fanns det bland dess toppar vissa fariseer, smilfinkar, ryggdunkare och liknande som enbart var ute efter makt och arvoden. Det var sådana figurer som motarbetade Thorbjörn Fälldin så att det ledde till hans avgång.
Från slutet av 1960-talet påverkades samhället av den framstormande internationella vänstervågen. I Sverige var Olof Palme tidigt mästaren på den retoriska arenan. Utmärkt talare, formulerade sig mestadels väl, men tidigare gällande artighet, hövlighet och vardagshyfs som präglat de politiska debatterna ersatte med tjuvnyp, hätskhet och personangrepp. Mitt i allt detta kom Thorbjörn Fälldin med sin lugna ostressade formuleringsförmåga, som av okritiska åhörare betraktades som lantligt töntig. Thorbjörn Fälldin talade svenska så att svenskar begrep. Även Olof Palme, som inte var tappad bakom en vagn, begrep. Gösta Bohman gick att reta upp så att han tappade tråden och kom av sig. Men - den som Olof Palme mest av allt fruktade att möta i en debatt, det var Thorbjörn Fälldin.
Thorbjörn Fälldin uträttade vad andra inte lyckats med: att bryta socialdemokratins 40-åriga dominans. Han gjorde det, både skickligt och juste, så att motståndarna inte fick fram bärande argument. Socialdemokraterna har uträttat mycket som varit och är bra för Sverige, men sedan, när det väsentliga var avstädat och klart, återstod för dem bara makt och förläningar att sträva efter. Fälldins politik fällde socialisterna och de har sedan dess inte helt kunnat återhämta sig,
I det säkerhetspolitiskt prekära läge Sverige hamnade under ubåtsintrånget tror jag att ingen annan hade kunnat agera bättre än Thorbjörn Fälldin. Då var Sverige i behov av en ledare med klokskap, erfarenhet, skärpa och initiativkraft, rentav en landsfader. Detta kände ryssarna och jag tror också att Fälldin visste att i den slaviska folkgrupp ryssarna tillhör föraktar man två slags motståndare: de som förråder sina hemländer och de som visar feghet och obeslutsamhet. Motståndare som visar vilja och beslutsamhet beundras och respekteras, (Se bara på Finland).
Sverige hade turen att ha en verklig statsman som nationens ledare 1981. En bristvara, ända sedan Axel Oxenstierna slutade regera.
Per Sjöswärd ©
