Ett klubbslag tar en bråkdel av en sekund att utföra. Genom ett klubbslag i riksdagen den 16 juni 2009 avskaffades i praktiken den allmänna värnplikten med röstsiffrorna 153 för och 150 emot. Värnpliktsförsvaret har hållit Sverige utanför krigshandlingar under två världskrig och haft en avskräckande effekt under kalla kriget. Vad som byggts upp under decennier demolerades av ett klubbslag, utan ens en rådgivande folkomröstning. Att återskapa vad som förskingrats skulle ta betydligt längre tid än ett klubbslag. Politikernas respekt för folkviljan ligger under pari.
Värnpliktssystemet hade både för- och nackdelar, men ingen kan säga att det inte var ekonomiskt (läs: mycket pang för pengarna). Bland nackdelarna var att man urskillningslöst tog in och utbildade personer som var ointresserade eller rent fientligt inställda till att vapenföra män skulle utbildas för att försvara vårt (och deras) hemland. Något seriöst urval beträffande lämplighet torde enligt min uppfattning inte ha förekommit i större utsträckning, varför i många fall fick bocken bli trädgårdsmästare. En ytterligare stor nackdel var att omotiverade eller lågmotiverade rekryter saboterade utbildningen och förstörde både kamratskap och förbandsanda. De ambitiösa som ville göra bra ifrån sig blev ofta mobbade (iskall dusch) eller häcklade (kallade stridskuk eller liknande). De negativa elementen borde ha rensats ut och placerats om för att göra lämplig samhällstjänst någon annanstans.
Vår mångåriga fred innebar att svenska trupputbildare saknade personlig erfarenhet av vad krig innebär, och vissa instruktionsböcker lämnade mycket övrigt att önska. Det var stor skillnad i den utbildning man fick av färska fänrikar från Karlberg och rutinerade veteraner med erfarenhet från finska vinterkriget. Jag tror inte att Krigsmakten (som den hette då) tog tillvara de kunskaper ur verkligheten som veteranerna kunde tillföra.
Men enligt Svenska Dagbladet den 1 september 2016 föreslår en utredning att värnplikten ska vara tillbaka 2019. Med 3 000 19-åringar i plikttjänst. Darra och skälva måtte den ryska björnen!
Ett tecken på att någon eller ett fåtal vaknat ur Törnrosasömnen och funnit att rekryteringen av yrkessoldater till sk-tlöner misslyckats. Som i allt som rör vårt försvar gäller: för lite, för blåögt men framför allt FÖR SENT! Varför först till 2019? Tror någon att Ryssland vill vänta i drygt tre år med att ockupera Gotland "för att skydda gasledningarna i Östersjön?" Ett oförsvarat Gotland tar man på några timmar. Ett försvarat Gotland svälter man ut.
Hur ska vi kunna bygga upp vad som raserats under tiden mantrat "hotbild saknas" gällde framför allt annat?
Vi har inga tillräckliga utbildningsregementen längre. De svenska regementena nämns i dag med bestämd artikel i singularis. "Ledningsregementet", "Luftvärnsregementet" (för övrigt geografiskt fel lokaliserat) o.s.v.
Vårt enda artilleriregemente är A 9 i Boden (varför siffran 9? Kan man få någon att tro att vi har minst åtta ytterligare?) Under våren lär det endast ha funnits en enda artilleripjäs i Boden! Och den sägs ha varit belagd med skjutförbud!! Vårt erfarna grannland Finland har 700 pjäser, inte i första hand anskaffade för att skydda bortskämda Sverige. Men Peter Hultqvist får inte köpa de 24 Archerpjäser Norge hoppat av från.
Våra strategiskt placerade mobiliseringsförråd är avskaffade och ersatta med så kallad "arsenalsförvaring", enligt principen hej och hopp, alla ägg i en korg. En Iskander-kryssningsrobot, avfyrad i gamla Königsberg kan nå Arboga inom en halvtimme. Därefter finns inga bössor att sätta i händerna på de som vill och kan försvara Sverige. Vi har ett bra yrkesförsvar, men det är för litet och går knappast att sätta samman i operativa enheter som fallet var med värnpliktsförsvarets brigader.
Tidigare hymlades det om den strategiskt viktiga Nordkalotten. Norr om Stockholmsområdet finns militär närvaro bara på två ställen. För att få mobiliserade soldater, vapen, ammunition och utrustning transporterade till Boden måste vårt försvar kunna passera nio större älvar. Broarna slås ut, en efter en, med fjärrstyrda vapen och vårt enda luftvärnsregemente hinner inte med, eller slås ut med en kärnvapeninsats. Eller: ingår det i planeringen att Norrland och Mellansverige ska lämnas därhän och försvaret koncentreras till södra Sverige? Sanningen på bordet, damer och herrar politiker, tack!
Skulle "värstafallscenariot" inträffa bör vi komma ihåg att det var den rödgröna röran som hindrade Sverige från att få ansluta sig till Nato.
Per Sjöswärd ©
Journalist och författare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar