Det sårbara samhället, ett inte otänkbart läge:
Ryssland krävde att "tillfälligt" få disponera svenskt territorium på Gotland, Öland samt några andra platser. Ryssarna var hotade och behövde utvidga sin säkerhetszon, hette det. Från början var Sveriges regering redo att tillmötesgå kravet, men efter massivt motstånd från oppositionen avslogs detta, med tillägget att Sveriges vägran inte var förhandlingsbar.
Rysslands svar blev att snabbt minera inloppen till samtliga svenska importhamnar och bevaka dessa med ytstridsfartyg och ubåtar. Inga handelsfartyg vågade därefter anlöpa svenska hamnar. Öresundsbrons trafik spärrades av en luftlandsättningsbrigad från Pskov. Fordon som anlände till svenska gränsen fick order att återvända in i Danmark. De ryska styrkorna var noga med att inte tränga in på Natos områden. Ryskt stridsflyg kontrollerade också det internationella luftrummet så att ingen flygtrafik kunde nå Sverige. Inga flygplan fick lämna Sverige.
Den ryska operationen var omsorgsfullt genomtänkt, in i minsta detalj, och tydligen planerad långt i förväg.
Ryssland ville erövra Baltikum och återskapa Stor-Ryssland. Genom att förfoga över delar av Sverige fick man kontroll över Östersjön och dess luftrum, vilket gjorde att Nato inte kunde ingripa till sina medlemsländers försvar.
FN reagerade genom att utfärda en resolution, vilken i vanlig ordning ingen brydde sig om.
Den ryska taktiken innebar att Sverige skulle svältas ut. Eftersom importen stoppats och Sverige saknade beredskapslager blev landet snabbt lamslaget. För att öka pressen tog ryska jägarförband kontroll över elproduktion samt tele- och IT-nät.
I och med avspärrningarna tog all livsmedel slut i butikerna efter ett dygn. Efter fyra dygn var allt drivmedel slut på bensinstationerna. Efter en vecka var skolmaten helt slut. I städerna utspelades dramatiska scener när förtvivlade människor började bryta sig in i butikslokalerna. Allt drivmedel konfiskerades av staten för att kunna upprätthålla samhällsservicen. Det uppstod demonstrationer och kravaller och försvarsmaktens personal beordrades ingripa. De fåtaliga poliserna räckte inte för att skydda befolkningen mot plundrare. Försvarsmakten, utan egna livsmedelslager, måste handla direkt från sina distributörer, vars lagerhyllor nu gapade tomma.
Tätorterna var lamslagna och desperata invånare sökte sig ut på landsbygden för att tvinga till sig mat. Landsortsborna blev tvungna att dela med sig, med följd att de fick problem med sin egen försörjning. De som vägrade utsattes för våld, och några fick sätta livet till. I flera fall tog jägare och skyttar till vapen för att freda sig. De ansåg att nödvärnsrätten skulle gälla. Det gick inte att påkalla hjälp från polisen, eftersom ingen telefoni fungerade. Folk frös i utkylda bostäder och bristen på elektricitet hade gjort att vatten inte kom ur kranarna.
Allt hade blivit ett enda stort kaos och den svenska regeringen fick nu ta emot Rysslands krav på kapitulation utan villkor. Det utsvultna folket krävde att regeringen skulle efterkomma kraven. Sverige fick ge upp utan att angriparen behövt avlossa en enda patron.
Hur kunde detta ske?
Orealistiska önsketänkanden kan få farliga konsekvenser. Efter första världskriget gällde drömska tankar om evig fred, ("aldrig mera krig") och nedrustning blev nyckelordet. Det skulle dock visa sig att Europa fick en frist på två futtiga decennier innan helvetet åter bröt ut. Genom Sveriges inträde i EU avvecklade vi våra beredskapslager och de förlöjligade småjordbruken försvann. I den mån jordbruksmarker inte ombildades till kommersiell bebyggelse, bostadsområden eller beskogades blev det fråga om större brukningsenheter och maskiner ersatte manuell arbetskraft. EU skulle vara vår naturliga handelspartner och Sveriges självförsörjningsgrad sjönk till lägst i Europa. Hälften av vår mat är nu importerad. Vi måste också importera bl.a. petroleumprodukter, kemikalier för vattenrening samt konstgödsel. Utan diesel kollapsar Sveriges jordbruk och transportväsende!
EU har inte heller några beredskapslager! Om ett krisläge drabbar Sverige involveras övriga europeiska länder. Övriga Europa lär då inte sälja något till Sverige och därmed åderlåta sina egna resurser. Dessutom är fungerande logistik A och O. All tidigare lagerhållning har ersatts med "just-in-time"-logistik. Vår mat är hela tiden under transport. Enbart till ICA:s butiker rullar ett hundratal tunga lastbilar dagligen norrut från Sydsverige.
Finland och Tyskland, som upplevt fullskaligt krig på nära håll, är också med i EU, men deras politiker är mer angelägna om sina egna länder än att slaviskt lyda varje nyck från Bryssel eller Strasbourg. Finland har kvar ett fungerande jordbruk samt beredskapslager för ett år.
I Tyskland , där man också vet vad som kan hända, är en självförsörjningsgrad lägre än 100 procent en icke-fråga.
För drivmedel hade Sverige tidigare förråd i gamla gruvhål, men för att kapa kostnaderna avvecklade man lagren och baserade logistiken på kontinuerliga leveranser. Nu säger man att vi har en lagrad reserv för tre månaders förbrukning, men oljeprodukterna behöver inte lagras i Sverige. Ingen tänker på att det är lika svårt att få in en tanker från t.ex. Orkneyöarna som en skeppslast från Persiska Viken när våra hamnar minerats. För övrigt köper vi idag 42 procent av vårt oljebehov från Ryssland.
Då det gäller militärt försvar har Sverige blivit ett närmast nedrustat land. Under kalla kriget och värnpliktsförsvaret kunde vi mobilisera 800 000 man under vapen. Nu har vi på papperet en yrkesarmé om 50 000 man, varav 22 000 är frivilliga hemvärnssoldater. Tidigare förvarade vi vapen och annan materiel i mobiliseringsförråd, utspridda över hela landet. Nu har siffernissarna fått beslutsfattarna att införa s.k. arsenalsförvaring på ett par platser i Sverige. Att ryssarna vet var dessa ligger är självklart. Det behövs bara en fullträff med en kryssningsrobot. BANG! Sedan får vi gå ut på marknaden och försöka köpa nya bössor till de som vill försvara vårt land. En Iskanderrobot, avfyrad från Kaliningrad, når Stockholmsregionen inom en halvtimme...
Vi behöver bygga upp vårt Totalförsvar, återupprätta Civilförsvaret, återskapa Driftvärnet och framför allt återinföra en reformerad allmän Värnplikt. För att undvika att bli inblandade i en stormaktskonflikt måste vi ha en Försvarsmakt, värd namnet, så att ingen fiende vill splittra eller binda upp egna resurser och därmed lämna blottor på andra fronter.
Vad livsmedlen beträffar måste Sverige snarast skapa en trovärdig, fungerande försörjningsstrategi. Vid avspärrning fungerar ingen import. Dessutom ökar vårt lands livmedelsbehov drastiskt genom de stora flyktingströmmar vi tar emot. Flyktingarna har ingen mat med sig, och deras hemländer struntar (läs: ger fan) i dem.
Sverige lever farligt. Våra politiker spelar hasard med Sveriges frihet och oberoende som insats, och deras omdömeslöshet har försatt nationen i låg beredskap. Man tar av försvarets medel till återvalsgenererande reformer för att kunna sitta kvar vid makten. Det är inte förbjudet att vara korkad, men det underlättar om man vill vara försvarspolitiker eller regeringschef. Det finns militärt och säkerhetspolitiskt insatta personer som använder ordet "landsförräderi" då Sveriges säkerhet förs på tal. Men vi har inget inflytande och de som tar besluten vägrar lyssna både till folkviljan och verkligheten.
Som läget nu är svävar vårt land i fritt fall. Om ingenting görs och turen inte är med oss för tredje gången är det bara att invänta kraschlandningen...
Scenariot ovan är bara ett av de tänkbara.
Rimforsa 17 februari 2017
Per Sjöswärd ©
Författare och journalist
PS En stor del av svenska folket tror att våra politiker har en "Plan B" att ta till om det värsta skulle hända. Glöm det, ty så förutseende politiker har vi inte i Sverige.
Dessutom tror många att om vi blir angripna kommer Nato till undsättning, därför att vi är ju med i deras övningar, "Partnerskap för fred" mm. För det första är Sverige inte fullvärdig medlem av Nato. För det andra motsätter sig vår "röd-gröna röra" sådant medlemskap.
Så glöm även detta. DS
fredag 17 februari 2017
tisdag 7 februari 2017
Insatsförsvar eller ytförsvar? Fortsättning till gästskribenten Raimo Jakolas inlägg 2017-01-24 "Därför ökar det militära hotet mot Sverige"
I mitt tidigare blogginlägg förklaras översiktligt varför en eventuell väpnad konflikt mellan Ryssland och Nato i Östersjöområdet startar med att parterna söker förekomma varandra med att säkerställa basområden för fjärrstridsenheter och flyg på svenskt territorium. Det som deloperationer inom ramen för parternas huvudoperationer.
Deloperationerna inleds med överraskande och intensiv förbekämpning med målsökande fjärrstridsrobotar mot våra fasta lednings-, radar- och sambandssystem, våra flyg- och marinbaser samt arméns uppställningsplatser för stridsfordon och tunga vapen. Sannolikheten för att upp till två tredjedelar av dessa slås ut under förbekämpningen är stor.
Förbekämpningen följs av landsättningar av luft- och sjöburna mekaniserade enheter upp till brigads storlek, nära eller direkt i blivande basområden. Uppgiften för enheterna är att inom tre till fyra dygn säkerställa tre till fyra basområden.
För att hindra detta måste armén tillföras tre till fyra brigader och flygvapnets och marinens uppställningsplatser spridas över fler freds- och krigsbaser. Samtliga baser och arméns uppställningsplatser måste skyddas av fjärrluftvärn och närluftvärn, båda med kapacitet att kunna bekämpa precisionsstyrda fjärrstridsrobotar. En dyr och tveksam kostnadseffektiv anpassning av insatsförsvaret till dagens och kommande militärtekniska hot. Ett troligen mer kostnadseffektivt försvarsalternativ är ett ytförsvar.
Exempel på ytförsvar, kort:
Landet indelas i försvarsregioner, i vilka striden planeras och genomförs med lokalt rekryterade och övade enheter av plutons och kompanis storlek som "svärmar" runt och mellan landsättningar och redan säkrade basområden, och som dygnet runt utsätter dessa för jägarliknande korta, överraskande och intensiva eldöverfall. Syftet med striden är att fortlöpande tillfoga motståndaren förluster i tid och bindningar av dess elitförband. Det förutsätter allmän värnplikt.
Vill vi stå utanför en väpnad konflikt mellan Ryssland och Nato måste vi vid slutet av 2020-talet ha byggt ett försvar med förmåga att övertygande kunna visa parterna att deloperationer mot oss kostar mer än de fördelar de förväntas ge gentemot dess motpart i konflikten. Kan vi inte det riskerar vi att parterna kommer att bekämpa varandra på svenskt territorium, med oss som maktlösa åskådare.
Det är hög tid att i studier med realistiska hotscenarier bl.a. jämföra försvarseffekter och kostnader mellan en fortsatt satsning på ett successivt anpassat insatsförsvar och olika alternativa former av ytförsvar.
Raimo Jakola ©
Tjugo års erfarenhet av militärstrategiska hotprognoser
och framtidsinriktade strukturstudier i försvaret.
Deloperationerna inleds med överraskande och intensiv förbekämpning med målsökande fjärrstridsrobotar mot våra fasta lednings-, radar- och sambandssystem, våra flyg- och marinbaser samt arméns uppställningsplatser för stridsfordon och tunga vapen. Sannolikheten för att upp till två tredjedelar av dessa slås ut under förbekämpningen är stor.
Förbekämpningen följs av landsättningar av luft- och sjöburna mekaniserade enheter upp till brigads storlek, nära eller direkt i blivande basområden. Uppgiften för enheterna är att inom tre till fyra dygn säkerställa tre till fyra basområden.
För att hindra detta måste armén tillföras tre till fyra brigader och flygvapnets och marinens uppställningsplatser spridas över fler freds- och krigsbaser. Samtliga baser och arméns uppställningsplatser måste skyddas av fjärrluftvärn och närluftvärn, båda med kapacitet att kunna bekämpa precisionsstyrda fjärrstridsrobotar. En dyr och tveksam kostnadseffektiv anpassning av insatsförsvaret till dagens och kommande militärtekniska hot. Ett troligen mer kostnadseffektivt försvarsalternativ är ett ytförsvar.
Exempel på ytförsvar, kort:
Landet indelas i försvarsregioner, i vilka striden planeras och genomförs med lokalt rekryterade och övade enheter av plutons och kompanis storlek som "svärmar" runt och mellan landsättningar och redan säkrade basområden, och som dygnet runt utsätter dessa för jägarliknande korta, överraskande och intensiva eldöverfall. Syftet med striden är att fortlöpande tillfoga motståndaren förluster i tid och bindningar av dess elitförband. Det förutsätter allmän värnplikt.
Vill vi stå utanför en väpnad konflikt mellan Ryssland och Nato måste vi vid slutet av 2020-talet ha byggt ett försvar med förmåga att övertygande kunna visa parterna att deloperationer mot oss kostar mer än de fördelar de förväntas ge gentemot dess motpart i konflikten. Kan vi inte det riskerar vi att parterna kommer att bekämpa varandra på svenskt territorium, med oss som maktlösa åskådare.
Det är hög tid att i studier med realistiska hotscenarier bl.a. jämföra försvarseffekter och kostnader mellan en fortsatt satsning på ett successivt anpassat insatsförsvar och olika alternativa former av ytförsvar.
Raimo Jakola ©
Tjugo års erfarenhet av militärstrategiska hotprognoser
och framtidsinriktade strukturstudier i försvaret.
onsdag 1 februari 2017
"Putin tar hem spelet" Correns ledarartikel 2017 02 01 av Christian Dahlgren
Christian Dahlgren, Östgöta Correspondentens bitske, påläste och orädde ledarskribent skräder inte orden när han kommenterar Karlshamns politikers eftergift mot de ryska anspråken på att få nyttja hamnen i Karlshamn i samband med bygget av ryska Gazproms nya ledning i Östersjön. Själv frågar jag mig, då det gäller Sveriges politikers flata eftergiftspolitik: "Vems ärenden går man?" I varje fall inte Sveriges.
Tidpunkten för Karlshamnspolitikernas välvilja gentemot Ryssland tycks sammanfalla med Tysklands förbundskansler Angela Merkels besök i Sverige. Tyskland fick tydligen panik efter det japanska kärnkraftshaveriet och beslutade i all hast att avveckla sin kärnkraft och ersätta den med rysk gas. Och därigenom göra sig beroende av Ryssland. Att den nya gasledningen byggs ligger alltså även i Tysklands intresse, och en svensk vägran att underlätta detta bygge skulle kanske leda till en konflikt med Tyskland? Men det är för att tillvarata Sveriges och svenska folkets intressen våra politiker har fått våra röster!
Jag rekommenderar läsning av Christian Dahlgrens artikel i dess helhet, men tar mig ändå friheten att citera lite ur den: Förutom rubriken enligt ovan finns där en underrubrik: "Sveriges säkerhet säljs ut för ryska rubel". Det tycks ha gått svenska politiker förbi att imperialistiska Ryssland angrep militärt grannlandet Georgien 2008 och har på senare tid annekterat Krim och fört krig i östra Ukraina. Ryssland har därmed visat vem omvärlden har att göra med och "Kreml är enbart att gratulera som får ett potentiellt brohuvud mitt i Blekinge, nästgårds flottans Karlskrona". Christian Dahlgrens slutkläm lyder som följer:
"Något måste vara allvarligt sjukt när vitala nationella säkerhetsintressen i orostider kan åsidosättas så här av en ansvarslös kommunstyrelse, medan regeringen fåraktigt tvingas skylta inför världen med neddragna brallor. Vad sänder det för signal om Sverige? Inte lär respekten för statens förmåga att sköta sina kärnuppgifter och värna vårt konungarikes integritet öka direkt".
Sverige är i stort behov av fler människor med civilkurage. Kunde jag så skulle jag tilldela Christian Dahlgren medalj "För berömliga gärningar". Största storleken.
Rimforsa den 1 februari 2017
Per Sjöswärd ©
Journalist och författare
Tidpunkten för Karlshamnspolitikernas välvilja gentemot Ryssland tycks sammanfalla med Tysklands förbundskansler Angela Merkels besök i Sverige. Tyskland fick tydligen panik efter det japanska kärnkraftshaveriet och beslutade i all hast att avveckla sin kärnkraft och ersätta den med rysk gas. Och därigenom göra sig beroende av Ryssland. Att den nya gasledningen byggs ligger alltså även i Tysklands intresse, och en svensk vägran att underlätta detta bygge skulle kanske leda till en konflikt med Tyskland? Men det är för att tillvarata Sveriges och svenska folkets intressen våra politiker har fått våra röster!
Jag rekommenderar läsning av Christian Dahlgrens artikel i dess helhet, men tar mig ändå friheten att citera lite ur den: Förutom rubriken enligt ovan finns där en underrubrik: "Sveriges säkerhet säljs ut för ryska rubel". Det tycks ha gått svenska politiker förbi att imperialistiska Ryssland angrep militärt grannlandet Georgien 2008 och har på senare tid annekterat Krim och fört krig i östra Ukraina. Ryssland har därmed visat vem omvärlden har att göra med och "Kreml är enbart att gratulera som får ett potentiellt brohuvud mitt i Blekinge, nästgårds flottans Karlskrona". Christian Dahlgrens slutkläm lyder som följer:
"Något måste vara allvarligt sjukt när vitala nationella säkerhetsintressen i orostider kan åsidosättas så här av en ansvarslös kommunstyrelse, medan regeringen fåraktigt tvingas skylta inför världen med neddragna brallor. Vad sänder det för signal om Sverige? Inte lär respekten för statens förmåga att sköta sina kärnuppgifter och värna vårt konungarikes integritet öka direkt".
Sverige är i stort behov av fler människor med civilkurage. Kunde jag så skulle jag tilldela Christian Dahlgren medalj "För berömliga gärningar". Största storleken.
Rimforsa den 1 februari 2017
Per Sjöswärd ©
Journalist och författare
söndag 29 januari 2017
Kommentar till Raimo Jakolas tidigare artiklar.
Svar til Raimo Jakola
Raimo Jakola har i NWT gett oss två sakliga debattinlägg med betydelse för svensk strategi. Det första klargör stormakternas möjligheter att inledningsvis ingripa med moderna försvars- och anfallsrobotar med räckvidder över hela det nordiska området. Robotarna är flyttbara.
Sveriges framtida försvar måste anpassas efter dessa moderna betingelser, heter det i hans andra inlägg. Ett indirekt defensivt försvar bör organiseras, menar Jakola. Detta försvar skulle ge Sverige, Norden och hela Europa en ökad säkerhet, menar jag.
Ett försvarat svenskt markterritorium, som Jakola föreslår, ger skydd åt alla Sveriges kringliggande parter. Redan detta är en styrka för hela EU. Dessutom ger ett svenska försvar ett påtagligt skydd åt stormakten Ryssland. En överraskande slutsats? Ja, tyvärr för många, men likväl en geografisk och militär sanning.
Självklart har Ryssland ett intresse av Sverige både för sin front genom Östersjön norrut och inte minst av det strategiskt viktiga Kolaområdet. Lika viktigt för Ryssland är att förhindra USA/Nato att behålla eller öka sin militära styrka väster om Skandinavien.
Före detta generallöjtnanten Carl Björeman (se bland annat boken "Var vi redo?") har en gedigen insikt i vår försvarspolitik från andra världskriget till våra dagar. Dagens läge beskriver han med ett enda ord: Katastrof! Det är inte svårt att dela denna uppfattning. Ett för stormakterna militärstrategiskt tomrum fyller kärnvapenmakterna snabbt inför och under en väpnad konflikt.
Jakola och Björeman har uppfattningen att vårt markterritorium primärt ska försvaras. Båda understryker tidsfaktorns betydelse - Jakola i dag med den självklara formuleringen: parterna söker "förekomma varandra". Jakola kommer till samma uppfattning som ÖB Helge Jung hävdade efter 1945, nämligen att Sverige ska ha ett defensivt försvar. Jakola kallar sitt indirekta defensiva försvar ett "svärmande försvar".
Livet måste levas framlänges men måste förstås baklänges. Gott! Förståelsen kan nås långt tillbaka i tiden. Men lösningen finns i försvaret av vårt markterritorium med ett modernt pliktförsvar inifrån och utåt.
Per Blomquist ©
Ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien
Raimo Jakola har i NWT gett oss två sakliga debattinlägg med betydelse för svensk strategi. Det första klargör stormakternas möjligheter att inledningsvis ingripa med moderna försvars- och anfallsrobotar med räckvidder över hela det nordiska området. Robotarna är flyttbara.
Sveriges framtida försvar måste anpassas efter dessa moderna betingelser, heter det i hans andra inlägg. Ett indirekt defensivt försvar bör organiseras, menar Jakola. Detta försvar skulle ge Sverige, Norden och hela Europa en ökad säkerhet, menar jag.
Ett försvarat svenskt markterritorium, som Jakola föreslår, ger skydd åt alla Sveriges kringliggande parter. Redan detta är en styrka för hela EU. Dessutom ger ett svenska försvar ett påtagligt skydd åt stormakten Ryssland. En överraskande slutsats? Ja, tyvärr för många, men likväl en geografisk och militär sanning.
Självklart har Ryssland ett intresse av Sverige både för sin front genom Östersjön norrut och inte minst av det strategiskt viktiga Kolaområdet. Lika viktigt för Ryssland är att förhindra USA/Nato att behålla eller öka sin militära styrka väster om Skandinavien.
Före detta generallöjtnanten Carl Björeman (se bland annat boken "Var vi redo?") har en gedigen insikt i vår försvarspolitik från andra världskriget till våra dagar. Dagens läge beskriver han med ett enda ord: Katastrof! Det är inte svårt att dela denna uppfattning. Ett för stormakterna militärstrategiskt tomrum fyller kärnvapenmakterna snabbt inför och under en väpnad konflikt.
Jakola och Björeman har uppfattningen att vårt markterritorium primärt ska försvaras. Båda understryker tidsfaktorns betydelse - Jakola i dag med den självklara formuleringen: parterna söker "förekomma varandra". Jakola kommer till samma uppfattning som ÖB Helge Jung hävdade efter 1945, nämligen att Sverige ska ha ett defensivt försvar. Jakola kallar sitt indirekta defensiva försvar ett "svärmande försvar".
Livet måste levas framlänges men måste förstås baklänges. Gott! Förståelsen kan nås långt tillbaka i tiden. Men lösningen finns i försvaret av vårt markterritorium med ett modernt pliktförsvar inifrån och utåt.
Per Blomquist ©
Ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien
tisdag 24 januari 2017
"Därför ökar det militära hotet mot Sverige", av Raimo Jakola, gästskribent ©
I den ryska enklaven Kaliningrad finns sedan hösten 2016 lättrörliga fjärrstridsenheter, avsedda för bekämpning av luft-, sjö- och markmål, med precisionsstyrda robotar med konventionella eller kärnvapenstridsspetsar, som kan träffa mål på fem meter när. Från Kaliningrad nås markmål i södra Sverige upp till linjen Falsterbo - Vättern - Stockholm samt sjö- och luftmål över södra och mellersta Östersjön fram till svenska kusten, inom sex minuter efter avfyring.
Samma slags enheter finns sedan tidigare på rysk sida nära rysk/estniska gränsen. Därifrån nås sjömål i norra Östersjön fram till och någon mil innanför vår kust. Nya enheter väntas inom något år tillkomma nära rysk/finska gränsen i höjd med Övertorneå. Deras robotar når markmål i hela Norrbotten fram till fjällkedjan. Luftmål nås över Bottenviken och tjugo mil innanför kusten.
På DN:s fråga 2016-10-11 till försvarsminister Peter Hultqvist om robotarna i Kaliningrad ökat hotet mot Sverige svarar han: "Jag vill inte spekulera om hotbilden", och vidare: "Militär förmåga är en sak, politisk vilja en annan". Försvarsministern vet naturligtvis att robotarna ökat Rysslands förmåga till väpnade angrepp i närområdet.
Vid bedömning av hur och varför det hotet ökat måste hänsyn tas till robotarnas betydelse i eventuella väpnade konflikter mellan Ryssland och Nato i Östersjöområdet och till vårt territoriums betydelse för parterna före, under och efter en militär konflikt mellan dessa.
Kort om fjärrstridsenheters betydelse:
Tioårig satsning på fjärrstridsenheter och på luft- och sjöburna lätt mekaniserade markstridsenheter har möjliggjort överraskande öppningar av väpnade konflikter, följda av snabba händelseförlopp under konflikternas följande faser. Möjlighet som parterna länge eftersträvat.
Kort om vårt territoriums betydelse:
En väpnad konflikt i Östersjöområdet sprids snabbt över ett stort operationsområde, omfattande norra Europa, Nordkalotten, Atlanten och Barents hav. Mitt i området ligger Sverige i frontlinjen mellan parterna. Från svenskt territorium når deras robotar, på ett avgörande sätt, längre in på motpartens territorium än från det egna. Den part som först lyckas etablera robotbaser på svenskt territorium får därmed en betydande operativ fördel som kan avgöra konfliktens utgång.
Det är därför svårt att se en militär konflikt mellan Ryssland och Nato utan att de, redan under konfliktens inledande fas, söker förekomma varandra med att säkerställa basområden för framskjutna fjärrstridsenheter och stridsflyg på svenskt territorium. Detta som viktiga deloperationer inom parternas huvudoperationer i nämnda operationsområde.
I en kommande insändare skissas ett exempel på en sådan deloperation och ett alternativ till hur vårt försvar kan utvecklas för att säkerställa militär förmåga att avhålla parterna från deloperationer mot svenskt territorium och därmed ge möjlighet för oss att hålla oss utanför väpnade konflikter mellan parterna.
Sök gärna på Internet med "This Russian Weapon Can Destroy an Entire Army" för att se animerad video som visar exempel på modern fjärrstridsenhets rörlighet och flexibilitet vid bekämpning av sjö- och markmål.
Raimo Jakola ©
Tjugo års erfarenhet av militärstrategiska hotprognoser
och framtidsinriktade strukturstudier inom försvaret.
Samma slags enheter finns sedan tidigare på rysk sida nära rysk/estniska gränsen. Därifrån nås sjömål i norra Östersjön fram till och någon mil innanför vår kust. Nya enheter väntas inom något år tillkomma nära rysk/finska gränsen i höjd med Övertorneå. Deras robotar når markmål i hela Norrbotten fram till fjällkedjan. Luftmål nås över Bottenviken och tjugo mil innanför kusten.
På DN:s fråga 2016-10-11 till försvarsminister Peter Hultqvist om robotarna i Kaliningrad ökat hotet mot Sverige svarar han: "Jag vill inte spekulera om hotbilden", och vidare: "Militär förmåga är en sak, politisk vilja en annan". Försvarsministern vet naturligtvis att robotarna ökat Rysslands förmåga till väpnade angrepp i närområdet.
Vid bedömning av hur och varför det hotet ökat måste hänsyn tas till robotarnas betydelse i eventuella väpnade konflikter mellan Ryssland och Nato i Östersjöområdet och till vårt territoriums betydelse för parterna före, under och efter en militär konflikt mellan dessa.
Kort om fjärrstridsenheters betydelse:
Tioårig satsning på fjärrstridsenheter och på luft- och sjöburna lätt mekaniserade markstridsenheter har möjliggjort överraskande öppningar av väpnade konflikter, följda av snabba händelseförlopp under konflikternas följande faser. Möjlighet som parterna länge eftersträvat.
Kort om vårt territoriums betydelse:
En väpnad konflikt i Östersjöområdet sprids snabbt över ett stort operationsområde, omfattande norra Europa, Nordkalotten, Atlanten och Barents hav. Mitt i området ligger Sverige i frontlinjen mellan parterna. Från svenskt territorium når deras robotar, på ett avgörande sätt, längre in på motpartens territorium än från det egna. Den part som först lyckas etablera robotbaser på svenskt territorium får därmed en betydande operativ fördel som kan avgöra konfliktens utgång.
Det är därför svårt att se en militär konflikt mellan Ryssland och Nato utan att de, redan under konfliktens inledande fas, söker förekomma varandra med att säkerställa basområden för framskjutna fjärrstridsenheter och stridsflyg på svenskt territorium. Detta som viktiga deloperationer inom parternas huvudoperationer i nämnda operationsområde.
I en kommande insändare skissas ett exempel på en sådan deloperation och ett alternativ till hur vårt försvar kan utvecklas för att säkerställa militär förmåga att avhålla parterna från deloperationer mot svenskt territorium och därmed ge möjlighet för oss att hålla oss utanför väpnade konflikter mellan parterna.
Sök gärna på Internet med "This Russian Weapon Can Destroy an Entire Army" för att se animerad video som visar exempel på modern fjärrstridsenhets rörlighet och flexibilitet vid bekämpning av sjö- och markmål.
Raimo Jakola ©
Tjugo års erfarenhet av militärstrategiska hotprognoser
och framtidsinriktade strukturstudier inom försvaret.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)