"Saudi-Arabien inifrån" ISBN 91 7203 117 4, Carlsson Bokförlag 1996
En reseskildring från min vistelse i Saudi-Arabien åren 1992 - 1994. Hustru Kerstin var narkos- och intensivvårdläkare, först vid King Khaled Eye Specialist Hospital och sedan vid King Fahad National Guard Hospital i Riyadh. Jag var där av flera skäl: för det första hade dåtidens ekonomiska kris medfört att min kundkrets mer eller mindre försvunnit genom nedläggningar, fusioner, uppköp, omorganisationer mm av kundföretagen, samtidigt som valutamarknaden skenat så att en bolåneränta, temporärt visserligen, steg till 21,5%. Vår enda möjlighet blev att Kerstin tog anställning som läkare i Saudi-Arabien, och höll vi oss utom1ands i minst 366 dagar slapp vi skatt i Sverige.
Kerstin hade tidigare arbetat i landet under två år, kunde tala arabiska och var välkommen där för sina kunskaper, även om hon som kvinna inte hade någon särställning då hon inte var i tjänst. Vistelsen blev helt annorlunda då hon hade en make som "förvaltare" och möjlighet att kunna åka bil inom detta slutna land. Jag fann det mesta vara utomordentligt intressant och gjorde research, skaffade in litteratur, besökte platser mm för att skaffa underlag till en bok. Bokens innehåll var på sina ställen så kontroversiell att jag kopierade hårddiskens filer till diskett, som jag bar innanför kläderna vid utresekontrollen för att inte fastna i en kontroll där min dator undersöktes,
Boken gavs ut 1996 men blev inte någon kioskvältare, mest för att förläggaren inte stod fast vid sina utfästelser om medverkan vid marknadsföring mm. Däremot kan jag glädja mig åt att dåvarande ambassadören i Riyadh, Sten Hohwi-Christensen, vid telefon med min hustru för några år sedan nämnde att min bok var den bästa han läst om landet "Kingdom of Saudi-Arabia".
Boken kan beställas:
"som om ingenting hänt" ISBN978-91-637-8588-7, Sjöswärds Förlag 2015
Sedan jag vid 47 års ålder fallit för åldersstrecket som värnpliktig militärpolis med furirs grad gick jag med i Hemvärnet på Lidingö där jag då bodde. Först som ställföreträdande skyttegruppchef, efter ett halvår som gruppchef och ett par år därefter som adjutant, i dag benämnt kvartermästare, med sergeants grad. Kalla krigets vindar drog även in över Lidingö och Stockholmsregionen, vilket återspeglades på våra "skarpa" uppgifter. Som medlem av staben kom jag i kontakt med bland andra officerare på underrättelsesidan och jag fick del av uppgifter som till en början inte skulle beröra mig personligen. Vi övade och samverkade med reguljära förband inom Försvarsområdet och kunde konstatera att Hemvärnet var intressant för öststaterna. Min kollega i Österåker fick besök av polska tavelförsäljare och hemma hos mig knackade en färgad person på, i syfte att tigga pengar till ett universitet i Afrika. Han hade endast besökt mig och inte mina grannar! Amatörmässigt!
Främmande undervattensverksamhet på hemmaplan
Vi hade besök av främmande miniubåtar, en av dessa seglade runt Lidingö, helt fräckt i övervattensläge. Underrättelsefolket döpte händelsen till "lilla Lidingöloppet". På Rydboholmslandet, tvärs över Askrikefjärden, upptäcktes en nyuppförd Friggebod mitt i skogen. Markägaren saknade helt kännedom om byggnaden. I denna förvarades lufttuber för lätta dykare (grodmän). Tubernas bokstäver hade kyrilliska tecken.
Sportdykare upptäckte senare lådor med trotyl vid Lidingöbrons norra landfäste vid Torsvik på Lidingö. Även dessa förpackningar hade bokstäver, skrivna i kyrillisk text.
Ovilja att dela med sig av egna puzzelbitar
Främmande undervattensverksamhet hade också upptäckts i Stockholms skärgård, men Marinen behöll sina puzzelbitar utan att informera vidare. (Precis vad som skedde inom tyskarnas Gestapo och Abwehr, liksom hos brittiska Mi5 och Mi6. Detta gjorde att när jag rapporterade iakttagelser vände jag mig både till Säpo och Must, förutom den egna tjänstevägen). Verksamheten kom till försvarsområdesbefälhavarens kännedom. Han blev irriterad och hemvärnssoldater och befäl ur Stockholms Centrala krets (däribland jag själv) handplockades och sattes samman till en "incidentpluton". Fobef ville ha den som spaningsstyrka för att själv kunna skicka ut vid indikationer på att något ovanligt observerats inom det område han hade ansvar för.
Det började med lite olja
För egen del observerade jag en oljefläck på vattnet i Hustegafjärden, där fjärden går över i Kyrkviken och som delvis klyver Lidingölandet. Kav lugnt, inga vindar kunde ha fått oljan att driva in från Nackasidan. Oljan måste ha kommit upp till ytan på fyndplatsen. Jag gick hem och ringde till vakthavande officer vid Berga Örlogsbas. Han blev intresserad av min berättelse och föreslog att vi skulle ta fram våra sjökort och bestämma positionen. I Hemvärnet hade vi inga sjökort, och inom Flottan fanns inte fältkartan i skala 1:50 000! Vi kom överens om att telefonkatalogens kartor nog kunde vara till hjälp. Med min angivelse kunde officeren sedan vidta mått och steg. En halv timme senare hovrade en helikopter över platsen för oljefläcken. Jag hörde inget mer om detta, men efter ett par veckor fick jag med posten en liten kartong med reklammaterial, bland annat skriften "Våra okända besökare" samt ett par dekaler. En av dessa har texten "Ubåtsrapportör" och den är placerad på en av mina termosflaskor. När jag senare visade termosen för en yrkesofficer förklarade denne att klistermärket tydde på att jag hade gjort en skarp observation...
Det blev en bok till slut
Alla egna observationer och vad andra berättat "off the record" blev till slut en nätt samling. Att skriva ned och rada upp fakta på fakta utan visst samband skulle aldrig locka läsare. Sammanställningen skulle i stället vävas in i en thriller för att få till den röda tråd och spänning som behövs för att vinna läsarnas intresse. Manuskriptet hade stannat i skrivbordslådan och endast lästs av min hustru, som fann innehållet vara både spännande och intressant. Jag hade ägnat mitt skrivande åt tidningen Hemvärnet, där jag var lokalredaktör för Östergötland, några andra militära publikationer samt insändare och debattartiklar i dagspressen. När svenskarna 2014 återupptäckte förekomsten av de främmande ubåtarna (den har troligtvis aldrig upphört helt) ansåg min hustru att det då var läge för att se över och komplettera mitt vilande manuskript. Erfarenheten av bokförlagens värld och förläggarnas nedlåtande behandling av okända författare gjorde att jag inte ville ha med dem att göra. Därav beslutet att ge ut den färdiga boken på eget förlag. I övrigt är jag sedan många år tillbaka medlem av Sveriges Författarförbund.
Boken kan beställas:
