I mitt tidigare blogginlägg förklaras översiktligt varför en eventuell väpnad konflikt mellan Ryssland och Nato i Östersjöområdet startar med att parterna söker förekomma varandra med att säkerställa basområden för fjärrstridsenheter och flyg på svenskt territorium. Det som deloperationer inom ramen för parternas huvudoperationer.
Deloperationerna inleds med överraskande och intensiv förbekämpning med målsökande fjärrstridsrobotar mot våra fasta lednings-, radar- och sambandssystem, våra flyg- och marinbaser samt arméns uppställningsplatser för stridsfordon och tunga vapen. Sannolikheten för att upp till två tredjedelar av dessa slås ut under förbekämpningen är stor.
Förbekämpningen följs av landsättningar av luft- och sjöburna mekaniserade enheter upp till brigads storlek, nära eller direkt i blivande basområden. Uppgiften för enheterna är att inom tre till fyra dygn säkerställa tre till fyra basområden.
För att hindra detta måste armén tillföras tre till fyra brigader och flygvapnets och marinens uppställningsplatser spridas över fler freds- och krigsbaser. Samtliga baser och arméns uppställningsplatser måste skyddas av fjärrluftvärn och närluftvärn, båda med kapacitet att kunna bekämpa precisionsstyrda fjärrstridsrobotar. En dyr och tveksam kostnadseffektiv anpassning av insatsförsvaret till dagens och kommande militärtekniska hot. Ett troligen mer kostnadseffektivt försvarsalternativ är ett ytförsvar.
Exempel på ytförsvar, kort:
Landet indelas i försvarsregioner, i vilka striden planeras och genomförs med lokalt rekryterade och övade enheter av plutons och kompanis storlek som "svärmar" runt och mellan landsättningar och redan säkrade basområden, och som dygnet runt utsätter dessa för jägarliknande korta, överraskande och intensiva eldöverfall. Syftet med striden är att fortlöpande tillfoga motståndaren förluster i tid och bindningar av dess elitförband. Det förutsätter allmän värnplikt.
Vill vi stå utanför en väpnad konflikt mellan Ryssland och Nato måste vi vid slutet av 2020-talet ha byggt ett försvar med förmåga att övertygande kunna visa parterna att deloperationer mot oss kostar mer än de fördelar de förväntas ge gentemot dess motpart i konflikten. Kan vi inte det riskerar vi att parterna kommer att bekämpa varandra på svenskt territorium, med oss som maktlösa åskådare.
Det är hög tid att i studier med realistiska hotscenarier bl.a. jämföra försvarseffekter och kostnader mellan en fortsatt satsning på ett successivt anpassat insatsförsvar och olika alternativa former av ytförsvar.
Raimo Jakola ©
Tjugo års erfarenhet av militärstrategiska hotprognoser
och framtidsinriktade strukturstudier i försvaret.
tisdag 7 februari 2017
onsdag 1 februari 2017
"Putin tar hem spelet" Correns ledarartikel 2017 02 01 av Christian Dahlgren
Christian Dahlgren, Östgöta Correspondentens bitske, påläste och orädde ledarskribent skräder inte orden när han kommenterar Karlshamns politikers eftergift mot de ryska anspråken på att få nyttja hamnen i Karlshamn i samband med bygget av ryska Gazproms nya ledning i Östersjön. Själv frågar jag mig, då det gäller Sveriges politikers flata eftergiftspolitik: "Vems ärenden går man?" I varje fall inte Sveriges.
Tidpunkten för Karlshamnspolitikernas välvilja gentemot Ryssland tycks sammanfalla med Tysklands förbundskansler Angela Merkels besök i Sverige. Tyskland fick tydligen panik efter det japanska kärnkraftshaveriet och beslutade i all hast att avveckla sin kärnkraft och ersätta den med rysk gas. Och därigenom göra sig beroende av Ryssland. Att den nya gasledningen byggs ligger alltså även i Tysklands intresse, och en svensk vägran att underlätta detta bygge skulle kanske leda till en konflikt med Tyskland? Men det är för att tillvarata Sveriges och svenska folkets intressen våra politiker har fått våra röster!
Jag rekommenderar läsning av Christian Dahlgrens artikel i dess helhet, men tar mig ändå friheten att citera lite ur den: Förutom rubriken enligt ovan finns där en underrubrik: "Sveriges säkerhet säljs ut för ryska rubel". Det tycks ha gått svenska politiker förbi att imperialistiska Ryssland angrep militärt grannlandet Georgien 2008 och har på senare tid annekterat Krim och fört krig i östra Ukraina. Ryssland har därmed visat vem omvärlden har att göra med och "Kreml är enbart att gratulera som får ett potentiellt brohuvud mitt i Blekinge, nästgårds flottans Karlskrona". Christian Dahlgrens slutkläm lyder som följer:
"Något måste vara allvarligt sjukt när vitala nationella säkerhetsintressen i orostider kan åsidosättas så här av en ansvarslös kommunstyrelse, medan regeringen fåraktigt tvingas skylta inför världen med neddragna brallor. Vad sänder det för signal om Sverige? Inte lär respekten för statens förmåga att sköta sina kärnuppgifter och värna vårt konungarikes integritet öka direkt".
Sverige är i stort behov av fler människor med civilkurage. Kunde jag så skulle jag tilldela Christian Dahlgren medalj "För berömliga gärningar". Största storleken.
Rimforsa den 1 februari 2017
Per Sjöswärd ©
Journalist och författare
Tidpunkten för Karlshamnspolitikernas välvilja gentemot Ryssland tycks sammanfalla med Tysklands förbundskansler Angela Merkels besök i Sverige. Tyskland fick tydligen panik efter det japanska kärnkraftshaveriet och beslutade i all hast att avveckla sin kärnkraft och ersätta den med rysk gas. Och därigenom göra sig beroende av Ryssland. Att den nya gasledningen byggs ligger alltså även i Tysklands intresse, och en svensk vägran att underlätta detta bygge skulle kanske leda till en konflikt med Tyskland? Men det är för att tillvarata Sveriges och svenska folkets intressen våra politiker har fått våra röster!
Jag rekommenderar läsning av Christian Dahlgrens artikel i dess helhet, men tar mig ändå friheten att citera lite ur den: Förutom rubriken enligt ovan finns där en underrubrik: "Sveriges säkerhet säljs ut för ryska rubel". Det tycks ha gått svenska politiker förbi att imperialistiska Ryssland angrep militärt grannlandet Georgien 2008 och har på senare tid annekterat Krim och fört krig i östra Ukraina. Ryssland har därmed visat vem omvärlden har att göra med och "Kreml är enbart att gratulera som får ett potentiellt brohuvud mitt i Blekinge, nästgårds flottans Karlskrona". Christian Dahlgrens slutkläm lyder som följer:
"Något måste vara allvarligt sjukt när vitala nationella säkerhetsintressen i orostider kan åsidosättas så här av en ansvarslös kommunstyrelse, medan regeringen fåraktigt tvingas skylta inför världen med neddragna brallor. Vad sänder det för signal om Sverige? Inte lär respekten för statens förmåga att sköta sina kärnuppgifter och värna vårt konungarikes integritet öka direkt".
Sverige är i stort behov av fler människor med civilkurage. Kunde jag så skulle jag tilldela Christian Dahlgren medalj "För berömliga gärningar". Största storleken.
Rimforsa den 1 februari 2017
Per Sjöswärd ©
Journalist och författare
söndag 29 januari 2017
Kommentar till Raimo Jakolas tidigare artiklar.
Svar til Raimo Jakola
Raimo Jakola har i NWT gett oss två sakliga debattinlägg med betydelse för svensk strategi. Det första klargör stormakternas möjligheter att inledningsvis ingripa med moderna försvars- och anfallsrobotar med räckvidder över hela det nordiska området. Robotarna är flyttbara.
Sveriges framtida försvar måste anpassas efter dessa moderna betingelser, heter det i hans andra inlägg. Ett indirekt defensivt försvar bör organiseras, menar Jakola. Detta försvar skulle ge Sverige, Norden och hela Europa en ökad säkerhet, menar jag.
Ett försvarat svenskt markterritorium, som Jakola föreslår, ger skydd åt alla Sveriges kringliggande parter. Redan detta är en styrka för hela EU. Dessutom ger ett svenska försvar ett påtagligt skydd åt stormakten Ryssland. En överraskande slutsats? Ja, tyvärr för många, men likväl en geografisk och militär sanning.
Självklart har Ryssland ett intresse av Sverige både för sin front genom Östersjön norrut och inte minst av det strategiskt viktiga Kolaområdet. Lika viktigt för Ryssland är att förhindra USA/Nato att behålla eller öka sin militära styrka väster om Skandinavien.
Före detta generallöjtnanten Carl Björeman (se bland annat boken "Var vi redo?") har en gedigen insikt i vår försvarspolitik från andra världskriget till våra dagar. Dagens läge beskriver han med ett enda ord: Katastrof! Det är inte svårt att dela denna uppfattning. Ett för stormakterna militärstrategiskt tomrum fyller kärnvapenmakterna snabbt inför och under en väpnad konflikt.
Jakola och Björeman har uppfattningen att vårt markterritorium primärt ska försvaras. Båda understryker tidsfaktorns betydelse - Jakola i dag med den självklara formuleringen: parterna söker "förekomma varandra". Jakola kommer till samma uppfattning som ÖB Helge Jung hävdade efter 1945, nämligen att Sverige ska ha ett defensivt försvar. Jakola kallar sitt indirekta defensiva försvar ett "svärmande försvar".
Livet måste levas framlänges men måste förstås baklänges. Gott! Förståelsen kan nås långt tillbaka i tiden. Men lösningen finns i försvaret av vårt markterritorium med ett modernt pliktförsvar inifrån och utåt.
Per Blomquist ©
Ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien
Raimo Jakola har i NWT gett oss två sakliga debattinlägg med betydelse för svensk strategi. Det första klargör stormakternas möjligheter att inledningsvis ingripa med moderna försvars- och anfallsrobotar med räckvidder över hela det nordiska området. Robotarna är flyttbara.
Sveriges framtida försvar måste anpassas efter dessa moderna betingelser, heter det i hans andra inlägg. Ett indirekt defensivt försvar bör organiseras, menar Jakola. Detta försvar skulle ge Sverige, Norden och hela Europa en ökad säkerhet, menar jag.
Ett försvarat svenskt markterritorium, som Jakola föreslår, ger skydd åt alla Sveriges kringliggande parter. Redan detta är en styrka för hela EU. Dessutom ger ett svenska försvar ett påtagligt skydd åt stormakten Ryssland. En överraskande slutsats? Ja, tyvärr för många, men likväl en geografisk och militär sanning.
Självklart har Ryssland ett intresse av Sverige både för sin front genom Östersjön norrut och inte minst av det strategiskt viktiga Kolaområdet. Lika viktigt för Ryssland är att förhindra USA/Nato att behålla eller öka sin militära styrka väster om Skandinavien.
Före detta generallöjtnanten Carl Björeman (se bland annat boken "Var vi redo?") har en gedigen insikt i vår försvarspolitik från andra världskriget till våra dagar. Dagens läge beskriver han med ett enda ord: Katastrof! Det är inte svårt att dela denna uppfattning. Ett för stormakterna militärstrategiskt tomrum fyller kärnvapenmakterna snabbt inför och under en väpnad konflikt.
Jakola och Björeman har uppfattningen att vårt markterritorium primärt ska försvaras. Båda understryker tidsfaktorns betydelse - Jakola i dag med den självklara formuleringen: parterna söker "förekomma varandra". Jakola kommer till samma uppfattning som ÖB Helge Jung hävdade efter 1945, nämligen att Sverige ska ha ett defensivt försvar. Jakola kallar sitt indirekta defensiva försvar ett "svärmande försvar".
Livet måste levas framlänges men måste förstås baklänges. Gott! Förståelsen kan nås långt tillbaka i tiden. Men lösningen finns i försvaret av vårt markterritorium med ett modernt pliktförsvar inifrån och utåt.
Per Blomquist ©
Ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien
tisdag 24 januari 2017
"Därför ökar det militära hotet mot Sverige", av Raimo Jakola, gästskribent ©
I den ryska enklaven Kaliningrad finns sedan hösten 2016 lättrörliga fjärrstridsenheter, avsedda för bekämpning av luft-, sjö- och markmål, med precisionsstyrda robotar med konventionella eller kärnvapenstridsspetsar, som kan träffa mål på fem meter när. Från Kaliningrad nås markmål i södra Sverige upp till linjen Falsterbo - Vättern - Stockholm samt sjö- och luftmål över södra och mellersta Östersjön fram till svenska kusten, inom sex minuter efter avfyring.
Samma slags enheter finns sedan tidigare på rysk sida nära rysk/estniska gränsen. Därifrån nås sjömål i norra Östersjön fram till och någon mil innanför vår kust. Nya enheter väntas inom något år tillkomma nära rysk/finska gränsen i höjd med Övertorneå. Deras robotar når markmål i hela Norrbotten fram till fjällkedjan. Luftmål nås över Bottenviken och tjugo mil innanför kusten.
På DN:s fråga 2016-10-11 till försvarsminister Peter Hultqvist om robotarna i Kaliningrad ökat hotet mot Sverige svarar han: "Jag vill inte spekulera om hotbilden", och vidare: "Militär förmåga är en sak, politisk vilja en annan". Försvarsministern vet naturligtvis att robotarna ökat Rysslands förmåga till väpnade angrepp i närområdet.
Vid bedömning av hur och varför det hotet ökat måste hänsyn tas till robotarnas betydelse i eventuella väpnade konflikter mellan Ryssland och Nato i Östersjöområdet och till vårt territoriums betydelse för parterna före, under och efter en militär konflikt mellan dessa.
Kort om fjärrstridsenheters betydelse:
Tioårig satsning på fjärrstridsenheter och på luft- och sjöburna lätt mekaniserade markstridsenheter har möjliggjort överraskande öppningar av väpnade konflikter, följda av snabba händelseförlopp under konflikternas följande faser. Möjlighet som parterna länge eftersträvat.
Kort om vårt territoriums betydelse:
En väpnad konflikt i Östersjöområdet sprids snabbt över ett stort operationsområde, omfattande norra Europa, Nordkalotten, Atlanten och Barents hav. Mitt i området ligger Sverige i frontlinjen mellan parterna. Från svenskt territorium når deras robotar, på ett avgörande sätt, längre in på motpartens territorium än från det egna. Den part som först lyckas etablera robotbaser på svenskt territorium får därmed en betydande operativ fördel som kan avgöra konfliktens utgång.
Det är därför svårt att se en militär konflikt mellan Ryssland och Nato utan att de, redan under konfliktens inledande fas, söker förekomma varandra med att säkerställa basområden för framskjutna fjärrstridsenheter och stridsflyg på svenskt territorium. Detta som viktiga deloperationer inom parternas huvudoperationer i nämnda operationsområde.
I en kommande insändare skissas ett exempel på en sådan deloperation och ett alternativ till hur vårt försvar kan utvecklas för att säkerställa militär förmåga att avhålla parterna från deloperationer mot svenskt territorium och därmed ge möjlighet för oss att hålla oss utanför väpnade konflikter mellan parterna.
Sök gärna på Internet med "This Russian Weapon Can Destroy an Entire Army" för att se animerad video som visar exempel på modern fjärrstridsenhets rörlighet och flexibilitet vid bekämpning av sjö- och markmål.
Raimo Jakola ©
Tjugo års erfarenhet av militärstrategiska hotprognoser
och framtidsinriktade strukturstudier inom försvaret.
Samma slags enheter finns sedan tidigare på rysk sida nära rysk/estniska gränsen. Därifrån nås sjömål i norra Östersjön fram till och någon mil innanför vår kust. Nya enheter väntas inom något år tillkomma nära rysk/finska gränsen i höjd med Övertorneå. Deras robotar når markmål i hela Norrbotten fram till fjällkedjan. Luftmål nås över Bottenviken och tjugo mil innanför kusten.
På DN:s fråga 2016-10-11 till försvarsminister Peter Hultqvist om robotarna i Kaliningrad ökat hotet mot Sverige svarar han: "Jag vill inte spekulera om hotbilden", och vidare: "Militär förmåga är en sak, politisk vilja en annan". Försvarsministern vet naturligtvis att robotarna ökat Rysslands förmåga till väpnade angrepp i närområdet.
Vid bedömning av hur och varför det hotet ökat måste hänsyn tas till robotarnas betydelse i eventuella väpnade konflikter mellan Ryssland och Nato i Östersjöområdet och till vårt territoriums betydelse för parterna före, under och efter en militär konflikt mellan dessa.
Kort om fjärrstridsenheters betydelse:
Tioårig satsning på fjärrstridsenheter och på luft- och sjöburna lätt mekaniserade markstridsenheter har möjliggjort överraskande öppningar av väpnade konflikter, följda av snabba händelseförlopp under konflikternas följande faser. Möjlighet som parterna länge eftersträvat.
Kort om vårt territoriums betydelse:
En väpnad konflikt i Östersjöområdet sprids snabbt över ett stort operationsområde, omfattande norra Europa, Nordkalotten, Atlanten och Barents hav. Mitt i området ligger Sverige i frontlinjen mellan parterna. Från svenskt territorium når deras robotar, på ett avgörande sätt, längre in på motpartens territorium än från det egna. Den part som först lyckas etablera robotbaser på svenskt territorium får därmed en betydande operativ fördel som kan avgöra konfliktens utgång.
Det är därför svårt att se en militär konflikt mellan Ryssland och Nato utan att de, redan under konfliktens inledande fas, söker förekomma varandra med att säkerställa basområden för framskjutna fjärrstridsenheter och stridsflyg på svenskt territorium. Detta som viktiga deloperationer inom parternas huvudoperationer i nämnda operationsområde.
I en kommande insändare skissas ett exempel på en sådan deloperation och ett alternativ till hur vårt försvar kan utvecklas för att säkerställa militär förmåga att avhålla parterna från deloperationer mot svenskt territorium och därmed ge möjlighet för oss att hålla oss utanför väpnade konflikter mellan parterna.
Sök gärna på Internet med "This Russian Weapon Can Destroy an Entire Army" för att se animerad video som visar exempel på modern fjärrstridsenhets rörlighet och flexibilitet vid bekämpning av sjö- och markmål.
Raimo Jakola ©
Tjugo års erfarenhet av militärstrategiska hotprognoser
och framtidsinriktade strukturstudier inom försvaret.
onsdag 30 november 2016
Är Sveriges beredskap god?
När man frågar sig vad vi lärt oss av historien blir svaret tyvärr att vi helt enkelt inte har lärt oss ett skvatt av historien. Gamla missbedömningar och önskedrömmar blir lätt som nya, eventuellt kanske med annan text i rubriken.
Den materiella upprustning som skedde i Nazityskland under åren 1934 - 1939 saknar troligtvis motsvarighet i världshistorien. Överenskommelser och fredsavtal var bara bokstäver på papper och överträddes utan att någon tycktes reagera. Den vördnadsfulla respekten för nazisternas makt (läs: fjäsket) gjorde att invändningar och protester uteblev, och de få som hade avvikande uppfattning blev mer eller mindre idiotförklarade. Nazitysklands militära upprustning och övriga krigsförberedelser kostade givetvis enorma summor och för att kunna finansiera allt detta ökade Nazityskland sin statsskuld. Västvärlden finansierade alltså i praktiken det erövringskrig som skulle visa sig mer än fruktansvärt för långivarna och befolkningen i deras länder.
Ingen tycks vilja lägga märke till hur Ryssland mer eller mindre betraktar Östersjön som sitt privata inhav och hur massförstörelsevapen i form av bl.a. markrobotsystem tillförs dess enklav Kaliningrad, före detta Königsberg i det tidigare tyska Ostpreussen. I stället för den stora ubåtsflotta och övriga ytstridsfartyg Nazityskland producerade har Rysslands krigsmakt nu sina mycket effektiva Iskander-robotar som, grupperade i Kaliningrad, kan slå ut större delen av Sveriges spillror av sitt tidigare försvar. Utöver de missiler som kan avfyras från Kaliningrad kan robotar avlossade från flygplan över norra Östersjön nå mål i Sverige söder om linjen Göteborg - Sundsvall.
Den ryska krigsmaktens upprustning och koncentration av vapensystem för anfallskrig kostar givetvis stora summor pengar. De ryska leveranserna av gas och olja till Europa ger intäkter som kan finansiera ett kommande ryskt anfallskrig. Precis som i fallet med Nazityskland kan västvärlden komma att bekosta sin egen militära undergång.
För att skydda eget territorium mot angrepp har Ryssland tidigare avkrävt sina grannländer avträdelser av strategiskt viktiga landområden, och dessa nybildade kantzoner skulle kunna skydda Rysslands eget territorium från angrepp. Det sovjetiska angreppet på Finland 1939 kom till följd av att Finland vägrade efterkomma sovjetiska krav. Antalet länder som solidariskt ingrep militärt för att bistå Finland var som bekant = noll.
Skulle Sverige bli föremål för ryska krav på baser på Gotland och kanske delar av fastlandet, under förevändning att Ryssland måste kunna skydda sina gasledningar, kommer Sverige att stå lika ensamt som Finland gjorde 1939. Nato kan vi glömma, så länge våra rödgröna partier motsätter sig fullvärdigt svenskt Nato-medlemskap. I bästa fall kan det så kallade världssamfundet FN utfärda en resolution som antingen fälls av den idiotiska vetorätten, byggd på Moment 22-principen, eller inte ens beaktas. Sverige är utlämnat till att försöka klara sig självt.
Det är alltså hög tid för Sveriges politiker att sluta köra ned sina huvuden i sanden.
Rimforsa den 30 november 2016
Per Sjöswärd ©
Journalist och författare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)